Det lilla.
En man sitter utanför pendeltågsstationen, han är:s
- hemlös?
- flykting?
- illegal flykting?
- missbrukare?
- övergiven av sin familj?
- anlitad av några gangsters?
Oavsett vilket så sitter han ju här, ute, ensam på marken. Timme, dag, vecka, månad, år (vad vet jag) in. Hemlösa gör mig otroligt känslobiten: det skär i hjärtat och man blir liksom obekväm. Jag har precis handlat lite mat och ger honom några kex. Det lilla man kan göra gör både givaren och mottagaren glad. Om än bara för en kort stund.
Det regnar på juldagen, men jag är glad ändå!