Till vår opus ett.
det var i februari, å fågeln gal,
sa' mamma att det lyste av krispig vit snö.
Isen glittrade som silver,
och snön som under skorna darra
och barn som lekte av iver
å vårsolen mot min panna.
De ännu kala björkarna vaja
hjärtat slog så glada slag,
då blev jag kallad lillan,
ty lillan, det var jag.
Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en februaridag."
~ Omskriven version av mig den 27 februari 2017 efter originalversionen av Alice Tegnér ~